”Som förut” av Leia

By on 13 september, 2023

Som förut
Som nu
Helt annorlunda
Vald eller inte
Ödmjukt
Kan len sand
Kännas och rinna
Kring de slitna fötterna
Vart tog jag vägen
Då inte nu
I övergivna liv
Levde tid
I stund
Där öppna dörrar
Stängdes hårt
Till låsta rum
Där vänner
Vars ögon ljög
I en egen sanning
I en inbillning
Det är sanning
Där speglar inte fanns
Såg vi alla varann
I en falskhet
Vi blundade för
Vi trodde var sann
Idioti i hög grad
I rovdjurens rike
Föll jag offer
För min egen jakt
Jag gick i spår
Vilseledd av kartor
Som försvann
Genom svalget
Det fruktbara
Slutade växa
Lam och förstelnad
Som en figur
En tecknad varelse
I en tid
Där oreda
Var tiduret
Dygn efter dygn
Jag sprang
Över den smutsiga asfalten
En luffare
En sökare
Efter friheten
Ord jag hörde
Det är fritt att gå
Jag gick
Jag har stannat till nu
Ser mig omkring
Vet var jag är
Ser rent vatten
Spegla sig stor
Det är inte heligt här
Det är mänskligt här
En snus
Lite kaffe
Jag kan inte flyga
Jag är inget helgon
Jag är mänsklig nu

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login