”Slog jag mig” av Leia

By on 29 juni, 2022

Slog jag mig
Gjorde jag mig illa
En smärta
Ihållande… ökande
En lindring
Som aldrig kom
Jag frågade mig
Är det så här
Kommer det alltid vara så här
I någons vardagsrum
I ett kvarter någonstans
Ett kaos for genom rummet
En olycklig människa bor här
En sliten mörkblå skinnsoffa
Sovsäcken…
Mannens enda trygghet
Matresterna i kastrullerna
Det fläckiga sönderslagna bordet
Glassplitter över golvet
I flera år har det sett ut så här
Jag talar med mannen
Övergivet pratar han drömmar
Minnen.. han sluddrar minnen
Jag bara är
Oförmögen att resa mig
Att gå
Jag vill iväg
Ser på telefonen
Missade samtal
Meddelanden
Jag inte vill se
Mannen … min vän
Somnar i smuts och oreda
Nattens fukt äter sig in i rummet
Jag vet inte hur
Känslan … jag lyfts ut ur rummet
Jag går… går…. går
Hela natten
Jag försvinner
Inga ord
Inte till någon
När månader gått
Vaknar något i mitt bröst till
Det gör så ont
Jag vill ligga på rygg
Jag kryper ihop
Snälla.. sträck inte ut er hand
Snälla.. nå mig inte
Jag kommer göra er illa
Det enkla
Jag begriper inte
Det enkla
I där och då
Av ett lågt ljud
Från en tv apparat
I här och nu
Kan jag ligga på rygg
Jag ser upp i ett tak
Jag vrider mitt huvud
Lägger mig på sidan
Jag kan röra mig
Är det nattens varulv
Som skrämmer mig
Eller är det nattens älvor
Som beskyddar mig
Jag låter det passera
Låter det skriva sig
I det oförklarliga
Som morgonen
Som mitt hjärta som slår
När jag reser mig
Rasar en tyngd
Jag låter mig tillåtas
Att finnas
Att väljas
Som en av alla andra
Som får andas
En dag till

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login