Home   >   Kultur   >   ”Så smärtsamt ont” av Leia

”Så smärtsamt ont” av Leia

By on 30 december, 2021

Så smärtsamt ont
När jag har ont
Är jag så liten
Så skör
Så låst
Rädd för min egen rädsla
I en mörk odling
Låter jag sorgen växa
Få näring
Låter sorgen
Få täcka ljuset
Med sin mörka skugga
I bakgrunden
Hörs skammens musik
Där tung bas
Låter som klubbans slag
I min egen domstol
Jag är skyldig
Skriker högt
Gång på gång
Min ickeskuld
Noteras aldrig
En döv
Ej skrivkunnig
Försvarskänsla
Låter bara mitt ärende
Rasa i skala
Utmärglad är jag
I min isoleringscell
Sorg står det på gallret
På dörren utanför
På golvet i min cell
Är sprickorna så smala
Visar mig
Min livslinje
Som svart smalnar av
Till intet
Jag måste erkänna
Gråta öppet
Låta en famn ta emot
Inte skämmas över mitt liv
Mitt mående
Så svårt
Att gråta i sorg
Tvätta av mig min skam
Erkänna min ilska
Som om något
Gav mig en maktlöshet
Sköljde över mig
Utan val
Utan lösning
Öppna celldörrarna
Låt larmet tjuta
Låt larmet eka
Jag skall ut
Jag skall härifrån
Jag springer förbi
Aggressionens slagfält
Jag hyser av skammen
Som hyresgäst i källaren
Jag tar mig tid
Att stanna vid sorgens träd
Jag står stilla
Pratar med mitt träd
De andra som kommer dit
För att gråta
Jag ser dem
Så ont det gör
Att se sorg plåga
För varje djup stund
I ledsam tid
Skakas små frön
Början till en växt
Lättnad gör sorgens
Mörka jord ljusare
Låt det regna
Låt solen lysa
Var bara här
Medveten i stunden
Delaktig i förändringens flora
Jag låter mig vara
Sköljas av rent vatten
Jag låter de goda människorna
Få komma till mig
Jag måste alltid komma ihåg
Att alltid
Ge mig tillstånd
Att gå dit
Till de goda människorna
Jag är välkommen dit
När jag nu
Vårdar min planteringsjord

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login