Home   >   Senaste nyheter   >   Privatiserad utbildning gav inte fler läkare i Tanzania

Privatiserad utbildning gav inte fler läkare i Tanzania

By on 8 oktober, 2018
Fotograf: Lena Mustonen.

Många utbildas, få anställs och ännu färre stannar kvar i läkaryrket på landsbygden. Det är resultatet efter en stor hälsovårdsreform i Tanzania där man tog hjälp av den privata sektorn för att utbilda och behålla vårdpersonal. Det visas i en ny avhandling vid Umeå universitet.

– Det räcker inte att utbilda fler läkare om det sedan antingen inte finns jobb åt dem eller rimliga arbetsförhållanden för dem som lyckas få en tjänst, säger Nathanael Sirili, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.

I sin avhandling har Nathanael Sirili studerat effekterna av den stora omläggningen av hälso- och sjukvårdspolitiken i Tanzania som genomfördes under 1990-talet. Syftet var att göra sjukvården mer tillgänglig för befolkningen. Man engagerade den privata sektorn i både att driva sjukvård och att utbilda personal. Efter två decennier har antalet privata medicinska skolor och vårdinrättningar ökat mycket kraftigt och med dem antalet läkare som årligen utexamineras, från färre än 50 per år 1992 till 350 per år 2010.

Trots ökningen av utexaminerade läkare, har antalet läkare som arbetar inom sjukvården i Tanzania knappt ökat alls, från 1 265 yrkesverksamma läkare år 1990 till 1 299 läkare år 2010. Detta i ett land med över 40 miljoner invånare. I förhållande till befolkningen var antalet läkare per capita mindre år 2010 än 1990. De få yrkesverksamma läkarna var dessutom ojämnt fördelade över landet. Tanzanias östra, mer urbana delar, har cirka en femtedel av landets befolkning men nästan hälften av läkarna.

Avhandlingen visar att medan det gjordes satsningar att öka antalet läkare på arbetsmarknaden, gjordes inga motsvarande satsningar för att anställa läkarna. För dem som fick offentlig anställning på lokal nivå, var insatserna för att behålla dem i yrket minimala. Läkarna hade att kämpa med dålig arbetsmiljö, svåra levnadsförhållanden och resursbrist.

– Slutsatsen är att det krävs samarbete mellan å ena sidan de som planerar och utbildar och å andra sidan de som anställer och svarar för resurser, för att hantera de utmaningar som vården ställs inför, säger Nathanael Sirili.

Nathanael Sirili har sedan tidigare doktorsexamen i hälsosystem och arbetar vid institutionen för utvecklingsstudier vidi Muhimbili University of Health and Allied Sciences, Tanzania.

Världen
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login