”Kvävs vi långsamt” av Leia

Kvävs vi långsamt
Av vår egen andning
I en feghet
Av en plikt
Att inte andas
För djupt
Våga frusta
Av drift
Av lust
Vara ofina
Som pigan
Vars förtjusning
Gav ett resultat
Ett frö
Greven sådde
I sin förtjusning
Måste döljas
Kan inte avslöjas
Bestraffa oss
Oss själva
I vår egen
Vandalisms jakt
Måste vi gömma oss
Bakom en ridå
Av våra ord
Synliga handlingar
Smusslar vi
I ett hjul
Som aldrig stannar
Av ett lurendrejeri
Att inte känna
Vårt eget hjärta
Att svika
Vårt eget hjärta
Ett tillstånd för
Låt det goda
Låt det onda
Natten som jagade mig
Den som försvann
Jag kan minnas
Floden jag såg
Genom fönstret
Det där fönstret
Där mitt svek
Andades tungt
Bakom mig
Inom mig
Det där fönstret
Där jag apatisk
Stod och längtade
Efter ett annat liv
Någon annans liv
Ingens speciella liv
Bara inte mitt eget
Jag var kvävd
Ändå andades jag
Att inte dö
Förnedras inför andra
De andra
Jag inte har en aning om
Vilka de är
Floden så vacker
Grevens sådd
Hade drunknat där
Pigans förstånd
Hade lärt sig simma där
Floden så mäktig
Att gå ombord där
Följa strömmen där
Vara synlig
Vinka till det omkring
Inte låta…
Hjärtat vara sviket

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

Related Posts

• 

  Nobelpris inspirerar lokal forskning om fosterutveckling
  Nobelpris inspirerar lokal forskning om fosterutveckling
• 

  Trygghetsskapande åtgärder i Brickebacken
  Trygghetsskapande åtgärder i Brickebacken
• 

  Återinförandet av dagvård för personer med kognitiv svikt
  Återinförandet av dagvård för personer med kognitiv svikt
• 

  Drivkraft och samverkan är nyckelord för regionala tillväxtnämnden nästa år
  Drivkraft och samverkan är nyckelord för regionala tillväxtnämnden nästa år

You must be logged in to post a comment Login