”Jag bär skogens klokhet” av Leia

By on 15 april, 2022

Jag bär skogens klokhet
Rovdjurens djävulska tänder
Vis för vissa
Skräckinjagande för andra
Det är så fel
Det rätta
En hel värld
Finns att döma
Den sneglar på mig
I ögonvrån
Bevittnad dömd
Ingenstans att gå
De med sin makt
Sin okunskap
Med sin egen rätt
Att peka ut
Från de som inte vet
Som gömt sin önskan
I böner för sitt eget
Som lovat bort sig
I ett giftermål
Med hyckleriet
Det svarta hjärtat
Det röda blodet
Vi var alla lika
Ledarhundar i ett ras
Skall av raseri
Blod bakom ögon
På andra sidan
De slagnas blod
Blod som aldrig torkar
Vars pölar tvättas bort
Ingen skall behöva se
Blod och tårar
Låt avskummets trädgård
Blomma sig vacker
På den ödsliga bakgården
Växer de….
De vackraste blommorna
Tänk att….
Olycka kan vara vacker
Så länge som….
Någon annan bär
Om vi ser vinst i den
En dold olycka
Vara vacker….
Så länge som….
Vi låter den vara
Inte gräver i jorden
Bryter av rötterna
Olyckans näring
Ett liv av att överleva
Ibland är det att nå
Lycka som är obeskrivbar
Det är svårt att förstå
Att somna i dimma
Vakna i dagsljus
Se på sina händer
Så svarta
Så lortiga
Där begripa
Jag gräver i mörker
I den bärande jorden
På de fridlysta rötterna
Som olycklig sate
En av många
Svarta händer
Lortiga fingrar
Allt för stark törst
Allt för många timmar
I ett kraftigt förfall
Som en brunstig tjur
Totalt blind
För att nå tillfredställelse
Sekunders njutning
Många timmar av suckar
Våra ansikten
Lika slitna som lokaler
Vi tillåts vistas i
De vanliga
De ordentliga
Hittar inte hit
Detta är platser
Utanför den värld
Där vanligas drifter
Bär frukt
Av adlig börd
En skugga
Bär karaktär här
Vi andas här
Inte som ni andra
Men vi andas
För att överleva
Inte dö
Inte här
Inte så här
Dessa ökända platser
Där jakten är stulen
För de som bär
Rena kläder
Rent samvete
Bland lågmält prat
En kort stund
En bild av prinsessa
Levande för oss
En för vacker själ
För att gå här
Den vackra kvinnans röst
Så felplacerad
Så rätt
Under korta stunder
De mjuka sångerna
Om förlorad kärlek
Liv som passerat
Att inte våga leva
Att se döden vänta
Sångerna….
Fick oss att stelna till
Att lyssna
Se ut i det tomma
För att fästa
Våra blickar
På denna kvinna
Så kraftfullt levande
Välfyllda minnen
Denna stund
Under sångerna
Kunde vi sluta slåss
Kunde vi sluta gråta
Bara lyssna
På det så vackert tragiska

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login