Hos igelkottar skapas resistenta bakterier naturligt

By on 5 augusti, 2021

I en vetenskaplig artikel har SVA visat på ledtrådar till på vilket sätt och i vilka miljöer antibiotikaresistens uppstår i naturen, utan mänsklig inblandning. Hos flertalet igelkottar finns antibiotikaresistenta bakterier på huden, och hos en del av igelkottarna växte trådsvampar som producerar penicillin tillsammans med bakterierna.

Igelkottar är bärare av en ovanlig variant av MRSA och studien indikerar att varianten kan ha utvecklats hos dem.

Methicillin-resistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är bakterier som är motståndskraftiga mot majoriteten av alla kliniskt använda betalaktamantibiotika t.ex. pencillin. De är ett ovanligt fynd hos djur i Sverige och förekommer i låg omfattning hos människor i Sverige. Antibiotikaresistenta bakterier har framförallt utvecklats som en effekt av att människor är oförsiktiga i användande av antibiotika. Men de förekommer också naturligt i miljön som en konsekvens av den ständiga kemiska kapprustningen mellan bakterier och andra organismer, till exempel svampar.

Den studie som Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) genomförde nyligen visade att 64 procent av svenska igelkottar är bärare av en speciell variant av MRSA, så kallade mecC-MRSA. De flesta människor kommer inte i kontakt med igelkottar och det är därför inte sannolikt att MRSA hos igelkottar förs vidare i någon större utsträckning. Även efter kontakt är risken liten, och årligen identifieras bara ett mycket litet antal fall av denna MRSA-variant hos människor och andra djur. Trots det är det viktigt att skydda sig noggrannt vid direkt och indirekt kontakt med igelkottar. Stefan Börjesson är forskare och huvudförfattare till rapporten, han var på SVA när artikeln skrevs.  

– Vi har sedan tidigare känt till att denna ovanliga variant av MRSA verkar vara kopplad till igelkottar då en studie genomfördes redan 2015 som visade på ungefär samma höga förekomst. Därför började vi spekulera om att igelkottar av någon anledning är ursprunget för denna variant av MRSA, och dessa misstankar förstärktes när några av våra danska kollegor bekräftade denna höga förekomst i Danmark. Varför just mecC-MRSA är kopplad till igelkottar vet vi inte idag. Vi misstänke att kanske trådsvampen Trichophyton erinacei, som finns naturligt på igelkottarnas hud och kan orsaka ringorm hos igelkottar, människor och andra djur, skulle kunna vara en del av förklaringen. Detta sedan tidigare studier på 60-talet antytt att vissa trådsvampar skulle kunna producera penicillinliknande substanser. Hypotesen var därför att igelkottar skulle kunna vara en naturlig reservoar för MRSA och att förekomsten skulle kunna vara kopplad till ett selektionstryck från dessa antibiotikaproducerande svamparna på igelkottens hud, säger Stefan Börjesson.

Hudsvamp ger resistenta bakterier

För att stärka hypotesen om att igelkottar som naturlig reservoar för MRSA och att det är kopplat till ett selektionstryck från trådsvamparna på igelkottens hud, behövde forskarna på SVA därför bekräfta sina resultat runt MRSA och undersöka om MRSA hos svenska igelkottar förekommer tillsammans med dessa svampar samt fastslå att dessa svampar faktiskt producerar pencillin eller något liknande antibiotika.  Därför utfördes den uppföljande studie och igelkottar från flera regioner i Sverige samlades in och undersöktes.

Projektet kunde visa Trichophyton erinacei kunde odlas från 6 procent av igelkottarna och man kunde visa att de har förmågan att producera benzylpenicillin. Igelkottarna som var bärare av svampen bar samtidigt på mecC-MRSA, och studien bekräftade den höga förekomsten (60 procent) av MRSA hos igelkottar. Robert Söderlund är forskare på SVA och medförfattare.

– Insikterna kommer öka vår förståelse av samspelet mellan smittämne och miljö och i vilken mån överföring och utveckling av resistens i den här typen av ekologiska nischer utgör en risk för zoonotisk spridning av antibiotikaresistenta bakterier. Studien är ett första steg för fortsatt studier att bättre förstå evolutionen av MRSA, hur den är kopplad till igelkottar och förstå hur de identifierade svamparna påverkar känsliga och resistenta Staphylococcus aureus. Om mecC-MRSA har utvecklats i symbios med benzylpenicillin producerande Trichophyton erinacei hos igelkottar är det möjligt att uppkomsten av mecC-MRSA faktiskt fördaterar det kliniska användningen av penicillin och andra betalaktamantibiotika, avslutar Robert Söderlund.  

Medförfattare till den vetenskapliga artikeln är forskarna Karin Troell och Matilda Salomonsson på SVA samt Faruk Dube som var på SVA när artikeln skrevs.

Regionalt
Örebronyheter

Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt

You must be logged in to post a comment Login