Home   >   Senaste nyheter   >   Från Cali till Jerevan vem värnar havens invånare

Från Cali till Jerevan vem värnar havens invånare

By on 1 december, 2024
Raja Ampat, Indonesien.

Foto: Tobias Dahlin/Deep Sea Reporter

Det här skrivs när COP 16, FN:s toppmöte om biologisk mångfald, avslutats i den colombianska kuststaden Cali. På ett mänskligt plan sker framsteg: världens urfolk får en starkare röst i kampen för att skydda planeten jordens hotade arter.

Många av dessa folk bor nära havet, somliga på öar som hotar att helt försvinna om klimatkrisens spår. Deras röster blir viktiga för att skydda havens invånare.

Det övergripande mål som FN ställt upp är att 30% av jordens yta ska vara skyddad till 2030 för att hejda den artutrotning som pågår på grund av människans rovdrift. Eftersom hav, sjöar och vattendrag utgör över 70% av ytan är det enorma områden som måste undantas från störande mänsklig aktivitet. Insjöar, vattendrag och kustnära hav är lättast för människan att se och bry sig om. Att enas om begränsningar och skydd över något som ses som en gemensam resurs, är och förblir en utmaning, ofta kallad Allmänningens förbannelse.

Ekonomen och nobelpristagaren Elinor Ostrom ägnade ett liv åt att söka goda exempel på hur människan kan lösa sådana problem. Inte sällan hämtade Ostrom goda exempel på uthålligt utnyttjande av resurser från människor i nära kontakt med havet. Hon fann sju parametrar för att en grupp människor ska kunna dela ansvaret för en gemensam resurs rättvist: 1) Tydliga gränser, 2) Balans mellan kostnad och nytta, 3) Ett överenskommet system för utnyttjande, 4) Övervakning, 5) Proportionerliga sanktioner, 6) Skyndsam konfliktlösning, 7) Lokal autonomi, 8) Tydliga relationer till högre lager av lagstiftande makt.

Kustnära, autonoma, befolkningar klarar ofta detta själva(7), men när det gäller de stora haven ligger problemet på den sista punkten (8). Det är bara att titta på vårt eget innanhav, Östersjön, så litet att man på vissa ställen kan se varandras kuster över vattnet. När det blir diskussion om en hotad fiskart som strömmingen finns ingen samsyn. I stället blir det en fråga om fördelning av den industriella resursen strömming, inte om artens överlevnad. Orsaken är enkel: politiker värnar om nationella, ekonomiska intressen och sin egen möjlighet att sitta kvar efter nästa val. Långsiktig överlevnad för en fiskart ligger bortom den horisonten.

”Om vi höjer blicken ut över världshaven, hur långt är vi idag från att skydda 30% av ytan? De olika organisationer som följer världshavens status bedömer att ungefär 8% av havsytan har någon form av skydd idag, det är ungefär hälften av den siffra som gäller jordens landområden. Och zoomar man in närmare, är inte mer än 3% av havsytan skyddad från mänsklig aktivitet. I vattnen kring önationen Storbritannien är någon form av trålning tillåten i 98% av alla skyddade marina områden.

Googlar man efter de bästa sätten att skydda världshaven, kommer alltid de enkla lösningarna upp, riktade till oss som bor eller turistar på eller vid havet: spara på vatten, sluta slänga skräp i havet, använd giftfria båtfärger – sånt de flesta av oss redan vet och kan. Opinionsbildningen som skulle få världens beslutsfattare att faktiskt skydda 30% av världshaven är så mycket svårare, inte minst för att det som ligger under ytan är osynligt för 99% av människorna på jordklotet. Tittar man på fördelningen av s k MPA-områden (Marine Protected Areas) är de av förklarliga skäl koncentrerade till vatten långt borta från tättbefolkade länder. De till ytan största områdena ligger vid polerna, något vi ändå ska vara tacksamma för, eftersom det är väldigt artrika vatten.

USA var först i världen med att inrätta en marin nationalpark, det skedde redan 1973. Världens största marina nationalpark, Papahānaumokuākea Marine National Monument, omfattar stora delar av ögruppen Hawaii med kringliggande hav. Hawaiis MPA skulle kunna vara ett föredöme för resten av världen, men det är stor risk att det inte blir några efterföljare under de närmaste fyra åren. Dels för att president Trump är måttligt intresserad av naturskydd och direkt fientlig till klimatanpassning, dels för att USA under hans ledning kommer att visa svagt intresse för att ta ledartröjan i internationella samarbeten. Den posten är, kan man säga, vakant de närmaste fyra åren.

Men det är bara två år till nästa FN-möte för biologisk mångfald. Det blir de små önationernas första tillfälle att göra sina röster mer hörda i diskussionen om skydd av världshaven, efter löftena från COP 16. De måste ägna tiden fram till dess att söka nya allianser bland världens mäktigaste länder för att om möjligt få gehör för sina krav. Lite oroväckande ändå att värdstad för COP 17 är Jerevan, huvudstad i Armenien. Jag har många trevliga minnen av Jerevan, men därifrån skyms världen bokstavligen av det bibliska berget Ararat. Det är länge sedan Noak strandade där. Idag är det väldigt långt till närmaste hav.”

Världen
Örebronyheter

Källa: Deep Sea Reporter

You must be logged in to post a comment Login