Home   >   Senaste nyheter   >   Fågelskyddsområden når inte sin fulla potential

Fågelskyddsområden når inte sin fulla potential

By on 20 augusti, 2019

Bevarandeplaner för skyddade områden beaktar inte i tillräcklig utsträckning de negativa ekologiska avtryck som vägar och järnvägar gör. Det visar en studie som undersöker hur fågelskyddsområden påverkas av infrastrukturen.

Vägar och järnvägar utgör ett hot mot mångfalden av fåglar och däggdjur. Det kan handla om förluster av livsmiljöer, trafikdödade och -skadade djur, utsläpp, eller buller och ljus från bilar och tåg. Den areal som påverkas av infrastrukturen är betydligt större än den yta som utgörs av vägarna och järnvägarna: på båda sidor i den omgivande naturen breder det ut sig i en korridor där fåglar och däggdjur påverkas negativt, den så kallade påverkanszonen. Så mycket som 20–30 procent färre fåglar och däggdjur har uppmätts i dessa påverkanszoner, som för fåglar kan sträcka sig minst 1 km från en väg.

En stor del av dessa påverkanszoner skär in i skyddade naturområden, så som till exempel Natura 2000-områden. Det betyder att en större del än vad man kan tro av de områden som är skyddade enligt EU-förordningar, påverkas negativt av infrastrukturen. Men hur stor del är det som påverkas? Det är vad Jan-Olof Helldin har undersökt i en nyligen publicerad studie.

Skyddade områden når inte full potential
Genom att undersöka hur stor del av skyddade områden som utgörs av påverkanszoner, har Helldin satt ljuset på hur infrastrukturen påverkar och därigenom hindrar naturskyddet i dessa områden att nå sin fulla potential. Hans fokus har varit svenska Natura 2000-områden särskilt utvalda för att skydda fåglar.

Studien visar att 63 procent av dessa fågelområden är påverkade av vägar eller järnvägar, och 23 procent av områdena har mer än hälften av sin yta inom en påverkanszon.

– Det är viktigt att komma ihåg att de skyddade områdena påverkas olika mycket av infrastruktur i olika delar av landet. Fjäll och havsområden är mer opåverkade eftersom det finns färre vägar och järnvägar där, säger Jan-Olof Helldin.

Med anledning av detta har olika typer av biogeografiska områden analyserats separerat. För landet som helhet är drygt 4 procent av de skyddade områdenas areal påverkad av vägar och järnvägar, men i Sydsverige och längs kusterna handlar det om nästan 26 procent.

Problemet dåligt uppmärksammat
– Detta resultat blir särskilt intressant, för att inte säga alarmerande, mot bakgrund av en tidigare studie vi gjort, som visar att detta är ett problem som naturvården inte uppmärksammar i så hög grad.

Det är få bevarandeplaner för skyddade områden som beaktar vidden av de ekologiska avtryck som vägar och järnvägar gör. Det har Helldin visat i en tidigare rapport, publicerad 2017 på uppdrag av Trafikverket.

Resultat från rapporten, ”Hur uppmärksammas ekologiska effekter av vägar och järnvägar inom naturvården?”, visar att den negativa påverkan från vägar och järnvägar är undervärderad i de bevarandeplaner, som beskriver hoten mot områdena och nödvändiga skyddsåtgärder. Bevarandeplanerna utgör därmed inget effektivt verktyg för att få till stånd särskild hänsyn eller generella effektminskande åtgärder längs transportinfrastruktur i eller i närheten av naturskyddade områden.

– Det finns en diskussion om problemen med vägar och järnvägar, men det gäller framför allt i områden där det inte finns så mycket infrastruktur såsom i fjällvärlden.

Däremot i de tätbefolkade delarna av landet längst kusterna och i söder, där infrastrukturnätet har hög påverkan på flora och fauna i skyddade områden, där är det inte så mycket en diskussion, menar han.

Helldin menar att naturvårdsmyndigheter bör se till att aktörer inom byggande och underhåll av infrastruktur utökar sina ansträngningar att minimera den negativa påverkan som vägar och järnvägar utgör. Det finns en rad lösningar och åtgärder som kan vidtas, men som inte ännu nått sin fulla potential.

Fakta: Natura 2000
EU bygger ett nätverk av områden med skyddsvärd natur som kallas Natura 2000. Syftet är att EU:s medlemsländer ska ta ett gemensamt ansvar för att bevara arter och naturtyper som förekommer i Europa. Natura 2000 har tillkommit med stöd av två EG-direktiv; Fågeldirektivet (2009) om bevarande av vilda fåglar, och Habitatdirektivet (1992) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Nätverket byggs upp av områden som föreslås av regeringen och som antas av kommissionen. Den ger en beskrivning av området och dess naturvärden och vilken skötsel som behövs för att dessa naturvärden ska finnas kvar långsiktigt. Bevarandeplanen ska också innehålla en beskrivning av vilka verksamheter och åtgärder som kan hota de arter och livsmiljöer som ska skyddas i Natura 2000-området.

Habitat- och fågeldirektivet är EU:s bidrag till bevarandet av den biologiska mångfalden så som det lades fast i Konventionen om biologisk mångfald i Rio 1992. Till varje Natura 2000-område ska det finnas en bevarandeplan. Sverige har ett särskilt ansvar för att skydda och vårda de områden som är föreslagna att ingå eller som ingår i Natura 2000 och detta regleras i den svenska lagstiftningen i Miljöbalken med tillhörande Förordning om områdesskydd med mera.

Regionalt
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login