”Ensamhetens slott” av Leia

By on 30 september, 2023
Arkivbild

Ensamhetens slott
Jag byggde det
Det sista ordet var sagt
Med öppna armar
Låste jag in mig
Med okända nålar
Förlamade jag mig
Jag grät och grät
Till fotografier
Det är över nu
Det är slut
Det kom brev
Jag längtade
De breven fanns inte
De brev jag fick
Rev jag
Jag var i skuld
Till samhället
De breven kom
Kallelse till förhör
Bolag som ville ha tillbaka
En myndighet med ansvar
Över mitt oansvar
Jag ville inte se
Allt fanns inom kuverten
Jag gömde mig
Från er
Från mig
Ett radioprogram om lycka
En radio under en hammares slag
I tystad kastades en radio
Över ett balkongräcke
Överallt fienden
Där innanför dörren
Ett försvar mot ingenting
Suckar i tidlöst dygn
Jag skrek
Ni ville så gärna
Ni grät
Ni sträckte ut er hand
Spottloskor som svar
Hotfulla rörelser
Ni måste ha varit rädda
Så oroliga
I min glömska av värdighet
Stängde jag dörren
Försvinn allt
Försvinn alla ni
Jag var hemsk
I en ägodel
I en handelsvara
Jag kunde inte krama er
Jag kunde inte vara ärlig
Förlåt
Jag var smutsig
Jag kan inte krama er idag
Inte efter er förväntan
Men
Jag närmar mig
Jag kan hata
Jag kan visa det
Jag kan le
Jag vill inte att ni skall se det
Jo, jag vill
Det svåra är att våga
Jag ser dig varje morgon
Du modiga
Du som går
Du som sväljer
Jag ser ryggen
Jag känner ryggen
Jag är där
Jag lär mig
En kram
En känsla
Jag vill
Jag låser mig
Ge mig tid
Livet
Dig jag är hos
Ge mig tid

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login