”En lång resa” av Leia

By on 24 december, 2022
Foto: Pixabay

En lång resa
På de vilda haven
På de öppna haven
Med fötter
På stenbelagd mark
Där så många stått
Där så många gått
Som många kommit till
Som många lämnat
Av alla former
Av känslor
Att stå där
Se ner på
Stenarna dess liv
Dess åtagande
För oss människor
I många många år
Har de troget
Tagit emot oss
Jag ser hur havet
Rör sig rytmiskt
Känner vinden
Känner doften
Den för med sig
In över land
Som om den
Vill berätta
Havets liv
Havets kraft
Allt som sker där
När vi väl
Är i land
Kan vi dra suckar
Njuta av trygghet
Marken ger
Jag står där
Ser över himlen
De skriande fåglarna
Som ser allt
Vingarnas svepande
Så vackert
Lite vilse på havet
Allmän känsla
Obekväm på land
Var är då värst
Vilken plats är bäst
Bäst för mig
Där min rastlöshet
Måste sova
Finns alltid
Ett utrymme
För att gå
Om så bara
Några meter
Till en vägg
Till en låst dörr
Det måste vara så
Få vara så
Annars kan jag inte leva
Stå här
Vid vattnets kant
Början och slut
Stå här
Vid lands stabila grund
Början och slut
Vara så verkligt fri
Ändå känna sig inlåst
Det är ett äventyr
Ett komplext samband
Det stilla
Det som rör sig
Jag tittar bort över
Alla hus
Alla människor
Vägen som leder bort
Eller fram hit
Hur jag än tänker
Lever känslan
Av svek inom mig
Havet och land
Det är inte avundsjuka
Som för mina tankar
Det är lust

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login