”Det frusna vattnet” av Leia

By on 6 februari, 2022

Det frusna vattnet
Som längtade
Till att tina upp
Till att leva
Likt barnet
Som ville in
I värmen
Som möte kyla
I lägenheten
Där kramar och kärlek
Hade vräkts
En hyresgäst
Med andrahandskontrakt
Bodde här
Barnet välkomnades här
Av slag
Av kränkningar
Vuxna som hånade
Sig själva
Sina liv
Flyttade över sin skuld
Till barnet
Som ledsamt förvånad
Antog att genetik talade
Att vara liten
Så frusen
Bo i kyla
Skapade iskalla ögon
Det gömda huvudet
Under kudden
Ficklampan under täcket
Ni får skrika
Ni får slåss
Kom bara inte hit
Jag har ont
I magen
Mina kinder
Tål inte mer
Låt mitt hår vara
Jag tycker det fint
Ni behöver inte tystna
Låt det inte ta slut
Det ni lever av
Ni blir så arga då
Jag förstår inte
Om jag bara kunde
Skulle ni aldrig vara utan
En stund
Det ni lever av
Gör er lugna
Ibland ler ni mot mig
Frågar saker
Sen försvinner det
Då slår ni
Jag har svarat
Hjälpt er
Städat och diskat
Det är alltid fel
Att göra rätt
Är svårt
Det räcker inte
Likt pengarna
Som aldrig finns
När vi är hungriga
Vågar jag somna
Kan jag lita på er
Om jag somnar
Och när jag vaknar
Av väggen
Som slår mot min rygg
Gör det så ont
När jag blinkar
Brinner mina kinder
Det finns någon
Som heter Gud
Han är aldrig här
Kanske
Hinner han inte se mig
Kanske
Är det inte synd om mig
Jag hör er
Skriken har försvunnit
Höga skratt nu
Ett kraftig smäll
Jag känner igen ljudet
Det är ytterdörren
Det är tyst nu
Jag smyger ut
Kortleken på bordet
Tomma flaskor
Jag diskar alla glas
Brygger kaffe
Det vill ni ha sen
När ni kommer tillbaks
Jag går in i mitt rum
Fäller ner persiennerna
Jag ligger i sängen
Min nalle ligger
Tätt mot mitt bröst
Klistermärkena på stolen
Idolbilder på kända okända
De är duktiga på någonting
Jag kan blunda nu
Du som heter Gud
Du behövs inte nu
Jag känner det
Det blir en lugn natt

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login