”Den sista dagen” av Leia

By on 5 februari, 2022

Den sista dagen
Långt tid hade gått
Av den sista dagen
Årstider hade passerat
I den dagen
Hand i hand
Med raset
Av liv
Jag rivit isär
Du stod där
Framför mig
Då du log
Sådär vackert
Såg jag på dina ögon
Av en tyngd kärlek
Betraktade de mina
Självklart gjorde du så
Mina pupillers storlek
Intresserade dig
Alltid stirrade du på mig
Efter ett kort samtal
Där i ditt leende
Vände du mig ryggen
Vandrade iväg
Med din kärlek
Inte för att bestraffa mig
Du gick
För att skydda dig
För att rädda dig
Ditt liv
Din värdighet som kvinna
Du lämnade mig
I din smärtsamma kärlek
Till mig
Så skuldsatt
Innan du vände dig om
Förklarade du
Att älska någon nära
Se honom lida
Vänta på hans död
Förgör mig
Som människa
Som kvinna
Jag älskar dig
På ett annorlunda sätt
Nu än förut
Det gör så ont
Att älska dig på avstånd
Att inte veta
Att gå i en maktlöshet
Över att inget kunna göra
Är en smärta
Mildare än idag
Då jag försvinner
I dina i timtals skrik
När du inte minns
När du ligger gömd
Bakom soffan
Jag orkar inte
Min oro för dig
Kommer tinas upp
Låt mig få gå min väg
Gråta när du inte ser mig
Be för dig
Om nätterna
Då jag vet du lider så
Önskar så mycket
Att det går bra för dig
I all oreda
Det känns så orimligt
Men jag vill så gärna hoppas
Snälla du
Krossa inga mer hjärtan
I ditt sökande
Du tar som gott
Dina ögons sorg
Dränker de goda
Fäller tårar av känslor
Ett behov
Av tröst
Av en trygg famn
Det är en fin tanke
Ditt behov
I ditt sjuka jag
Äter upp människor
Alla fina tankar
Är
I verkligheten
Ständigt
I oväder

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login