Home   >   Kultur   >   ”Allmän lära” av Leia

”Allmän lära” av Leia

By on 14 mars, 2022

Allmän lära
En allmän erfarenhet
Så enskilt speciell
Så individuellt upplevd
Alla erfarenheter
De finns här
De finns där
Sett ögon följa mig
Känt händer vidröra mig
På avstånd
Tätt intill mig
Jag kan inte
Svara upp till förväntningar
Eller… jag vet inte
Eller… vad vet jag
Vad förväntas av mig
I det tysta
I det självklara
Tystnaden bär
Som ord när det sägs
Ger ett missförstånd
Där två sårats
Utan att inse
Att de båda
Var beväpnade
När kärleksfull luft
Sköt skarpa andetag
Likt giftig gas
Förgiftades det varma
En giftig kallhet
Gav frossa
Där god feber blommade
Vad förväntas
Att ge
Att ta
Lyckans sandkorn
Rinner alltid
Genom fingrarna
På marken
Där fallna tårar
Skapat frätande syra
Markens stabilitet avtar
Det gungar
I yrsel försvinner förstånd
I ord skarpa som knivar
Utan att det syns
Kan vi människor förblöda
I ont blod
Av godartad tanke
Produceras snabbt
Tårar av svek
Av att bli sårad
Av en man
Som jag
En ödes promenad
Som jag
En rotlös havsvind
Som jag
Tårar av svek
Ger alltid
Ett hjärtas slag otakt
Av ensamhet
I ett övergivet skafferi
Där näring möglat
Av en feg hunger
Som i rädsla
Inte vågade äta
Maten som färsk
Som i denna stund
Bar kärlekens namn
I ett tomt skafferi
Den hungriga
Människans behov
Den bortglömda näringen
Ifrån det tillagade
Goda nyttiga hoppfulla
Som försvann
I lukt av ett svek
Genom förrådas kärleks
Kloaker med en suck
Som ett hån till hjärtan
Vårt möte
Jag ville
En man som jag
Men …
Vad skall jag ge
Jag som inte ens
Äger min egen frihet
När jag är fri
Slår jag mig fången
Fylld av blåmärken
Slagen i det djupaste
Av mig …
Min innersta rot
Där rötter slitits loss
I en frihet
Så slagen
I en sfär
Där himlen
Aldrig är blå
Där stjärnor
Aldrig lyser
En tidtabell att följa
Du åker
Längs ett landskap
Ett eget liv
I en hastighet
Passerar den förbi
Du går av
Till din vardag
Kanske
Känner du dig lurad
Sviken av någonting
Levande som dött
Vad du än äter
Stillas inte din hunger
En bitter eftersmak
Från ditt skafferi
Det saftiga köttet
Som kryllade av
Vilsna maskars önskan
En tom glömska
Ett sorgfyllt löfte
Från ditt skafferi
Ditt bortglömda lager
Av din inre hunger
Av din inre törst
Du sitter där
Hungrig och gömd
Från känslors recept
På en föda
En näring för att botas
Från tomt blods flöde
Till ett hjärta
I behov av att fyllas
I en svältande tystnad
Ser du min rygg
Hör du min röst
När jag går
Ger jag en gåva
Utan att kräva
Någonting tillbaks

Leia, Kultur | Dikten
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login