Home   >   Senaste nyheter   >   ​Norden: Svårt att få rättvisa för den som utsatts för våldtäkt

​Norden: Svårt att få rättvisa för den som utsatts för våldtäkt

By on 7 april, 2019

Trots att Danmark, Finland, Norge och Sverige hör till de länder i världen där jämställdheten nått allra längst har alla fyra länderna en hög andel våldtäkter samtidigt som rättssystemet sviker överlevarna av sexuellt våld, det konstaterar Amnesty International i en ny rapport.

I rapporten Time for change: Justice for rape survivors in the Nordic countries framgår det tydligt att bristande lagstiftning, seglivade myter och könsstereotypa föreställningar har orsakat en allmänt utbredd straffrihet för våldtäktsmän i de fyra länderna. Även om situationen som överlevare möter efter en våldtäkt inte ser likadan ut i länderna finns det oroväckande paralleller mellan dem.

– Det är paradoxalt att det i de nordiska länderna, som har ett så gott betyg när det gäller jämställdhet, samtidigt förekommer så chockerande många våldtäkter. Socialt stigma och en brist på förtroende för rättsväsendet innebär ofta att kvinnor och flickor inte polisanmäler övergrepp, och de som gör det sviks ofta av ett fördomsfullt rättssystem och en daterad lagstiftning. En överlevare berättade för Amnesty att hon aldrig skulle ha anmält våldtäkten om hon hade förstått hur hon skulle bli behandlad, säger Kumi Naidoo, Amnesty Internationals generalsekreterare.

Ett första steg mot att skydda kvinnor och flickor från våldtäkt är att anta och effektivt implementera en samtyckeslagstiftning gällande sexuellt våld. Hittills är det bara Sverige som har antagit en samtyckeslag, men Danmark har nyligen sagt sig stötta en samtyckeslagstiftning och i Finland förbereder justitiedepartementet en fullständig reform av sexualbrottslagstiftningen som syftar till att stärka “den roll som samtycket spelar”.

Definitionen på våldtäkt baserad på våld och oförmågan att freda sig
Enligt Istanbulkonventionen, Europarådets konvention om våld mot kvinnor och som alla nordiska länder har ratificerat, måste våldtäkt och alla sexuella handlingar där samtycke saknas klassificeras som brott. Men lagstiftningen i Finland, Norge och Danmark definierar fortfarande inte våldtäkt utifrån brist på samtycke. Istället använder de en definition som baseras på om det funnits fysiskt våld, hot eller tvång inblandat eller om offret har varit oförmögen att freda sig på grund av till exempel sömn eller berusning.

Det underförstådda antagandet i lag eller praktik att ett offer ger sitt samtycke om hen inte fysiskt har gjort motstånd är djupt problematiskt eftersom “ofrivillig frysreaktion” har erkänts av experter som en väldigt vanlig reaktion vid sexuella övergrepp.

Ett fokus på motstånd och våld istället för på samtycke påverkar inte bara antalet anmälda våldtäkter utan också kunskapen kring sexuellt våld – båda viktiga komponenter när det gäller att förhindra våldtäkter och motverka straffrihet. Definitionen täcker inte alla fall av våldtäkt vilket betyder att några fall inte kommer att kunna bli lagförda som våldtäkter.

Bakgrund
År 2018 analyserade Amnesty våldtäktslagstiftningen i 31 europeiska länder, och bara åtta av dem har lagar som definierar sex utan samtycke som våldtäkt.

Förra året blev Island och Sverige land nummer sju och åtta i Europa att anta en ny lagstiftning som definierar våldtäkt som brist på samtycke. Den spanska regeringen meddelade 2018 att lagen ska ändras när det gäller den nuvarande definitionen av våldtäkt, i Portugal pågår diskussioner i parlamentet om en lagändring och i Grekland har regeringen öppnat för en offentlig konsultation kring den nuvarande definitionen av våldtäkt i den grekiska brottsbalken.

Rapporten som Amnesty nu släpper, Time for change, är en uppföljning av Amnesty Internationals rapport: Case Closed: Rape and human rights in the Nordic countries, som publicerades i Danmark, Finland, Norge och Sverige 2008.

Sverige
Avsnittet för Sveriges del baseras på intervjuer med företrädare från rättsväsendet, målsägandebiträden, personer vid olika NGO:s (icke-statliga organisationer) som arbetar med att stötta personer som utsatts för våldtäkt samt personer inom vården och andra yrkesgrupper. Amnesty har också intervjuat ett antal kvinnor med egna erfarenheter av våldtäkt, samt anhöriga till våldtäktsutsatta. Amnesty har även analyserat myndigheters egna granskningar och försökt kartlägga hur det ser ut idag, drygt tio år efter att Amnesty gjorde en liknande kartläggning i rapporten Fallet nedlagt.

– Sverige tog ett viktigt steg när den nya sexualbrottslagen antogs förra året. Idag har vi en lagstiftning som skyddar varje människas rätt till kroppslig integritet och sexuellt självbestämmande, något som Amnesty länge efterfrågat. Men det räcker inte. Rättsväsendet och polisens förmåga att utreda och lagföra våldtäktsbrott måste förbättras, det säger Anna Lindenfors, generalsekreterare Amnesty i Sverige.

Medan antalet anmälningar ökar tycks andelen som leder till åtal och fällande dom snarast minska. År 2017 polisanmäldes 5236 våldtäkter mot personer över 15 år, 346 fall gick vidare till åtal. Bara 236 ledde till fällande dom för våldtäkt och totalt var det 190 gärningspersoner som dömdes.

År 2007 anmäldes 3 535 våldtäkter mot person över 15 år och åtal väcktes i 449 ärenden. Samma år dömdes 216 personer för våldtäkt.

De flesta våldtäkter anmäls dock inte. Hur stort mörkertalet är går inte att säga med säkerhet men baserat på den Nationella Trygghetsundersökningen utsattes uppskattningsvis 112 000 personer för våldtäkt eller sexuellt övergrepp under 2017.

Bristande polisutredningar
Sammanfattningsvis kan Amnesty konstatera att våldtäktsfall fortfarande inte utreds ordentligt i Sverige – och att ett stort ansvar för bristerna vilar på polismyndigheten.

I avsnittet om Sverige citeras en överlevare som säger:
“Om bara polisen hade gjort rätt från början, då hade jag uppnått rättvisa idag. Allt hopp jag hade om rättvisa och upprättelse, som landade i – ingenting. Det blev bara ytterligare en i raden av polisanmälningar.”

– Flera av dem vi intervjuat vittnar om att våldtäktstutredningar ofta får stå tillbaka för annan grov brottslighet. Våldtäktsutredningarna är inte fredade utan det plockas resurser och utredare till annat, vilket leder till att de här utredningarna samlas på hög. Och våldtäktsutredningar som drar ut på tiden blir sämre och riskerar att läggas ner. Vi ser också att helt grundläggande förstahandsåtgärder dröjer eller inte genomförs alls – som att till exempel hålla förhör med utpekade misstänkta, säger Katarina Bergehed, sakkunnig gällande kvinnors rättigheter vid Amnesty i Sverige och en av rapportens huvudförfattare.

Få som häktas, “best practice” följs inte, långa väntetider på DNA-analyser och behovet av stöd
Amnesty visar också i sin rapport att trots att myndigheterna sedan länge identifierat vissa viktiga framgångsfaktorer för att våldtäktsfall ska kunna leda till åtal, genomförs inte dessa. Ett sådant exempel är misstänkta som inte häktas.

– Det är framförallt när polis kommer direkt till en plats där en våldtäkt ägt rum som personen blir häktad, men om våldtäkten däremot anmäls efter att det gått en tid är det ovanligt med en häktning. Det här är allvarligt av flera skäl, när en person är häktad blir det ofta mer effektiva utredningar där polisen snabbt vidtar alla de åtgärder som behövs för att säkra bevis och hitta stödbevisning. Förutom att dessa fall har högre sannolikhet att både leda till åtal och landa i en fällande dom, är det förstås också bättre för den som blivit utsatt att fallet utreds omgående, säger Katarina Bergehed.

Åklagarmyndigheten och polisen har tillsammans arbetat fram en slags “best practice” – det vill säga en metod som går igenom steg för steg vad polisen och åklagare behöver tänka på i en våldtäktsutredning. Men myndigheternas egna granskningar visar att det rekommenderade arbetssättet inte alltid följs fullt ut och att det finns regionala skillnader.

– Om det nu finns metoder för att höja kvaliteten i våldtäktsutredningar, och därmed kunna väcka fler åtal, måste de ju användas av alla poliser och åklagare som arbetar med de här brotten. Utredarnas kunskaper och förmåga måste stärkas, säger Katarina Bergehed.

Amnesty har också kunnat konstatera oacceptabelt långa väntetider när det gäller svar på DNA-analyser från Nationellt forensiskt centrum – som sedan 2015 ingår i polismyndigheten. Det kan i vissa fall ta upp till nio månader, och i prioriterade fall tre-fyra månader.

– Det här är ett systemfel, säger Katarina Bergehed. Problemet med väntetiderna har uppmärksammats redan för flera år sedan. Men trots att såväl Statskontoret som Riksrevisionen kommit med förslag på lösningar, kvarstår problemet.

Även om DNA-bevisning inte krävs i alla våldtäktsfall kan det vara avgörande i vissa fall. Men misstänkta gärningsmän får inte hållas häktade hur länge som helst, och om provsvaren är sena kan personen bli tvungen att släppas om inte svaret kommer i tid.

Amnestys rapport tar också upp vikten av att brottsoffren får det stöd och hjälp de behöver. Hälso- och sjukvården har här en mycket viktig roll när det gäller omhändertagande, vård och behandling. Dessutom ska de bistå rättsväsendet med spårsäkring och dokumentation som kan användas under en eventuell rättsprocess.

– Flera av de vi intervjuat menar att våldtäktsutsatta kan ha svårt att få tillgång till långsiktig traumabearbetning. De kvinnor vi intervjuat har alla vittnat om att det varit en lång och tuff väg tillbaka. Flera har utvecklat PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, vilket krävt långvarig behandling. En kvinna berättade för Amnesty att hon inte fick hjälp från psykiatrin förrän hon var suicidal. Våldtäktsoffer har inte bara svårt att få rättvisa utan även den behandling de behöver. Det är oacceptabelt och ovärdigt ett land som Sverige, säger Katarina Bergehed.

Amnestys krav på Sveriges regering och myndigheter

Våldtäktsutredningar måste prioriteras.
Polisen måste ha tillräckliga resurser för att kunna utföra kvalitativa utredningar, i form av erfarna och kunniga utredare som ostört kan arbeta med de enskilda fallen. Det måste också bli ett stopp på att resurser ständigt plockas från våldtäktsutredningar till annat. Det kan även finnas skäl att titta på hur polisen är organiserad när det kommer till hur våldtäktsutredningar hanteras. Amnesty har sett hur fall läggs på lokala polisstationer att utreda, eftersom de specialenheter som finns är överbelastade. Amnesty uppmanar regeringen och polismyndigheten att se till att arbetet mot sexuellt våld prioriteras och att de brottsutredande myndigheterna kan utföra sitt arbete.

Det måste gå att få svar på DNA-prov snabbare.
Det finns färdiga lösningsförslag på en rad problem som identifierats sedan länge – som att till exempel förbättra kommunikationen mellan de som beställer DNA-analysen och de som ska utföra den. Amnesty uppmanar myndigheterna att säkerställa att de förslag som finns faktiskt införs.

Den som utsatts för en våldtäkt ska få stöd.
I samband med att samtyckeslagen antogs tydliggjordes också rätten för den målsägande att snabbt få ett målsägandebiträde, utan kostnad, vilket är ett viktigt och välkommet steg. Men för många handlar det också om, eller istället, att kunna hantera livet efter det trauma som de varit med om. Den som utsatts för en våldtäkt måste få tillgång till psykologiskt stöd, oavsett om hen anmält våldtäkten eller inte. Amnesty uppmanar regeringen att säkerställa att oavsett var i landet du bor, din ålder, ditt kön så ska du få tillgång till stöd och hjälp – och detta oavsett om du anmäler brotten eller inte.

Arbeta förebyggande.
Slutligen lyfter Amnesty också fram vikten av det förebyggande arbetet. Skolan är den arena där alla människor i Sverige möts. Det är viktigt att vi har en sexualunervisning som tar upp frågor om kroppslig och sexuell integritet och om samtycke, där barn och unga redan i tidig ålder lär sig respektera andra människors sexuella och kroppsliga självbestämmande.

Amnesty uppmanar regeringen att se till att det finns en sexualundervisning värd namnet tillgänglig för alla elever i hela landet.

2018 införde Sverige en ny våldtäktslag som kriminaliserar sex med någon som inte deltar frivilligt. Ett nytt brott, oaktsam våldtäkt, infördes också. Även om det fortfarande är för tidigt att göra en utvärdering av hur den här lagändringen kommer påverka till exempel antalet anmälda brott eller åtalsfrekvensen, är det ett tydligt och viktigt steg framåt. Den nya lagstiftningen skyddar varje individs rätt till kroppslig integritet och sexuellt självbestämmande och Sverige uppfyller därmed internationella människorättslagar och normer.

Amnesty driver att alla nordiska länder, och alla länder i EU, ska införa en så kallad samtyckesbaserad sexualbrottslagstifrning. Island, som inte ingår i studien, har redan en sådan lagstiftning.

Finland
Varje år är det runt 50 000 kvinnor i Finland som utsätts för sexuellt våld, inklusive våldtäkt. De flesta förövarna ställs aldrig inför rätta. Under 2017 utdömdes det bara 209 fällande våldtäktsdomar.

En del överlevare berättade för Amnesty att de hade positiva och stöttande erfarenheter från polis och rättsväsende. Andra har tvärtom beskrivit hur bristen på förståelse visar på de djupt rotade myter som finns kring våldtäkt och kvinnlig sexualitet och som också får en direkt inverkan på möjligheten att nå rättvisa.

I ett upprörande mål i en tingsrätt som Amnesty analyserade friade domaren de åtalade i ett fall med flera förövare med motiveringen:  “Det faktum att en sexpartner säger “nej jag vill inte” innan ett samlag eller mellan samlag är inte alltid en tillräcklig signal till den andra personen om att det saknas samtycke eller en vilja att fortsätta ha sex.”

Intervjuade överlevare beskrev rättsprocessen som stressande, läskig och stigmatiserande – oavsett hur det gick med anmälan. En överlevare sa: “Vid rättegången både tänkte jag och sa till min försvarare att om jag hade vetat hur det skulle vara att gå igenom detta hade jag aldrig anmält våldtäkten.”

Norge
Norska myndigheter har inte gjort tillräckligt för att förhindra att våldtäkter och andra former av sexuellt våld sker, eller tagit tag i konsekvenserna efter sådana brott.

Seglivade myter om våldtäkt gör det svårt för de som utsatts för våldtäkt att anmäla det till polisen eller att söka vård. Myterna påverkar också hur våldtäktsfall hanteras av rättsväsendet.

Könsstereotypa föreställningar och myter om våldtäkter finns hos många personer inom rättsväsendet. De här skadliga attityderna reflekteras i ett citat från en regional allmän åklagare som intervjuats i rapporten:

“Jag har haft hand om flera fall där studenter varit inblandade, hyggliga unga killar som har gjort något dumt. Det är inte lätt att fälla en student som har kommit till den här staden för att få en bra utbildning och som uppför sig väl i rätten. Han var ung och kåt och han gjorde något dumt.”

Många våldtäkter anmäls inte till polisen, men än värre är att de överlevare som faktiskt anmäler ofta hamnar i en långdragen och bristfällig process. En överlevare uttryckte det såhär: “Det tog ungefär två år från det att jag anmälda hösten 2016 tills dess att fallet lades ner våren 2018. Det är en lång tid att vänta.”

En positiv utveckling under senare år som lyftes av flera av de personer som utsatts för våldtäkt och som intervjuades av Amnesty var den höga standarden på intervjuerna hos polisen. Som regel är de som ansvarar för att hålla i intervjuer vid fall av sexuella övergrepp och våldtäkter specialister som är tränade för det. I tillägg till detta är rätten till gratis juridisk rådgivning ett viktigt och nödvändigt stöd under hela den juridiska processen för den som utsatts för en våldtäkt.

Danmark
Det finns ett stort mörkertal när det gäller antalet anmälda våldtäkter i Danmark, och även när en kvinna anmäler till polisen är möjligheten till åtal eller fällande dom väldigt liten. Av de uppskattningsvis 24 000 kvinnor som enligt en nyligen gjord studie utsatts för våldtäkt eller våldtäktsförsök under 2017 vara det bara 890 av våldtäkterna som anmäldes till polisen. Av dessa ledde 535 till åtal och bara 94 till en fällande dom.

Efter Amnestys rapport om våldtäkt i Danmark i början av mars i år har den danska statsministern sagt att hans regering kommer stötta en samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning och oppositionspartier har lagt fram ett förslag om samtyckeslagstiftning som väntas debatteras i parlamentet den här veckan.

– Även om ändrad våldtäktslagstiftning i de nordiska länderna är ett viktigt steg framåt när det handlar om attitydförändringar och för att uppnå rättvisa, är det mycket mer som krävs för att en institutionell och social förändring ska ske, säger Kumi Naidoo. Myndigheterna måste till exempel verka för att utmana de myter om våldtäkt och de könsstereotypa föreställningar som finns i hela samhället. Personer som arbetar professionellt med människor som överlevt våldtäkt måste få kontinuerlig utbildning, och en bredare sexualundervinsing behövs från tidig ålder.

Kristine Holst, som blev en aktivist efter att hon utsatts för en våldtäkt av en vän och vars historia finns med i rapporten, sa såhär till Amnesty:
“Jag hoppas att den resa som började den natten jag blev våldtagen kommer att kulminera i att Danmark inom kort antar en samtyckeslag. Det jag varit med om har lärt mig att om kvinnor går samman och berättar om sina upplevelser är förändring inte bara möjlig – utan också oundviklig.”

Regionalt
Örebronyheter

You must be logged in to post a comment Login